Bleknande berg

Bokens titel: Bleknande berg

Författare: Kazuo Ishiguro 

Uppläsare: Irene Lindh

Originalets titel: A Pale View of Hills
Förlag: Bonnier Audio

Antal minuter: 6 tim 44 min

Allt jag har läst av nobelpristagaren i litteratur, Kazuo Ishiguro, har jag tyckt om. Den här boken kände jag dock inte till - den utkom redan 1982 och var författarens debut - men när Sannas bokhylla tipsade om den så tänkte jag att den måste vara bra. 

Laddade ner den som ljudbok och lyssnade till Irene Lindhs ganska gnälliga, snipiga röst. Det var så mycket bättre när hon bara berättade handlingen, men så fort det inbegrep dialoger så kom det där gnälliga fram.

Andra världskriget är slut, atombomberna har fallit över Japan och nu har Nagasaki börjat återuppbyggas. I utkanten av staden bor den unga Etsuko, som är gravid med sitt första barn. Hennes otrevlige man kör med henne och aldrig säger ett vänligt ord. Hans far bor hos dem några veckor. Om jag inte helt missförstått det, har Etsuko känt den äldre mannen innan hon lärde känna den yngre. Varför hon valt att gifta sig med Jiro fattar jag inte, och det är nästan så jag undrar om hon inte blivit med barn med sin svärfar istället, för honom är hon rar emot och han är snäll mot henne. 

Etsuko möter en ung änka, Sachiko, som bor i en enkel stuga alldeles i närheten. Sachiko drömmer om ett nytt liv, tillsammans med amerikanen Frank och allra helst långt borta i Amerika. Att hennes lilla dotter Mariko är traumatiserad bryr sig inte Sachiko om. Hon lämnar barnet vind för våg och visar varken värme eller kärlek. 

Boken kräver lyhördhet och uppmärksamhet; vi serveras fragment som inte helt logiskt hänger ihop. Det mesta är enkelt beskrivet i korta påståenden; den stora dramatiken sker mellan raderna och ställer krav på en läsare (lyssnare!) som är klarar av att notera detaljer och finner sig i att det inte finns några svar. 

Varför har Sachiko övergett sina släktingar? Vem har mördat de småflickor som hittas hängda  i deras grannskap? Dog Sachikos man i kriget och dog Etsukos man senare? Har svärfadern haft en kärlekshistoria? Vad har egentligen svärfadern gjort under kriget, som får Nagasakis unga intellektuella att protestera mot honom? Och vad är det med Jiro, den buttre karriäristen som inte verkar tycka det minsta om sin hustru?

Många år senare är Etusko gift med en engelsman och flyttar med honom och Jiros dotter Keiko till England. Vad har hänt med den förste maken? Vi vet egentligen ingenting. När boken är slut, har jag fortfarande ingen aning om vad som utlöste händelserna den där varma sommaren på 1950-talet eller varför Etsukos liv blev som det blev. 

En sorglig roman med mängder av obesvarade frågor, men lika fantastiskt välskriven som Ishiguros andra. Han har en märklig förmåga att få oss att se vad som händer, även när han inte säger det rent ut. Som i flera av de andra romanerna fångar han så fint vad ensamhet innebär och hur svårt det kan vara att öppna upp sig mot andra människor, våga berätta vad man egentligen tänker och känner.