De blå skorna

Bokens titel: De blå skorna
Författare och uppläsare: Linda Olsson
Förlag: Novellix
Antal minuter: 48 min

Det här var inte något för mig. Jag hade förväntat mig något poetiskt och vemodigt, men fick en osannolik historia om en vuxen dotter som åker till Paris för att städa ur sin fars lägenhet sedan han avlidit - och hittar ett par blå mockaskor i damstorlek.

Beskrivningen av dottern och hennes relation till fadern känns märklig rakt igenom, inte alls äkta. Skildringarna av hur hon lyssnar på hans skivor och gråter fungerar mest som utfyllnad. Twisten med de där skorna är bara löjlig. Möjligen skulle det passat i någon rar romantisk film men själv vägrar jag svälja såna beten.

Jag har hört så mycket bra om just "De blå skorna" då den kom ut och om man läser omdömena på Storytel så är folk överförtjusta. Detta är en berättelse som "stannar kvar i mig" och "berör" och är "underbar". Jag förstår inte vad de ser som går mig förbi, för jag tyckte det här var rent ut sagt patetiskt.

Precis allt i denna berättelse hänger på att vissa tillfällen går oss förbi och kommer aldrig åter. En dörr stängs, en annan öppnas. En vän försvinner ut ditt liv, en annan kommer in. Den där killen du var kär i när du gick i åttan, han kanske var ditt livs kärlek och nu när du är fyrtio inser du att du har missat chansen och saknat honom hela ditt liv? Jag resonerar inte så och därför är den här novellen inget för mig.