Jag vet inte hur lång tid det tar för mig att läsa en lång bok. Har inte klockat mig själv, ser ingen anledning till att göra det.
Men vad jag lärt mig av att vara enögd och hänvisad till ljudböcker, är att det är väldigt långt att lyssna på en bok i tio timmar. Jag har inte riktigt tålamod, märker jag.
Jag har nyss lyssnat klart på "Klubben". Den är bara 227 sidor, enligt min googling. Inte farligt! Men den är nio timmar lång när man lyssnar på den. Det tog mig flera köra-bil-på-motorvägen-med-mobilen-på-passagerarsätet-resor och åtskilliga plocka-in-i-diskmaskinen-vändor innan jag hade lyssnat klart på den. (Kan inte recensera den dock, eftersom jag först ska träffa bokklubben.)
Jag är nästan klar med "Nässlorna blomma" också. Det är ju en sån där klassiker man borde ha läst. Jag gillar verkligen uppläsningen av Torsten Wahlund, men berättelsen om sockenpojken Martin som slussas runt bland fattiga gårdar och inte möts av kärlek någonstans tär på mig.
Jag tänker "Nu får jag lyssna en stund så jag blir klar någon gång!". Boken är långsam och krävande. Uppläsningen tar knappt nio timmar och som fysisk bok är det en ordinär pocket på 339 sidor. Det känns som tusen sidor! Jag har fortfarande två timmar kvar och lider så ohyggligt med den stackars ungen - och önskar samtidigt att boken kunde ta slut, för jag har inte tålamod för så här långa lyssningar.
Jag längtade efter att läsa "Knutby", men ögonen pallade inte så jag har laddat ner den för lyssning. Nu orkar jag inte längre. Har hört hälften. Det funkar inte; jag tror aldrig jag kommer att höra slutet. Boken är på 344 sidor, som vilken bok som helst, men tar tio timmar att lyssna sig igenom. Det går bara inte. Jag har redan läst så mycket annat om fallet och det här är bara en upprepning.
Jag är nog inte gjord för ljudböcker.
Vi hade ett samtal om det på jobbet för någon vecka sedan. En av kollegorna längtade efter att en riktigt tegelsten skulle komma som ljudbok så hon kunde lyssna på den, för den fysiska boken var lite skrämmande med sitt sidantal. Men för mig är det verkligen tvärtom, jag läser hellre en tegelsten som vanlig bok än lyssnar på den. När timantalet blir riktigt högt försvinner mitt tålamod också och det kommer ta mig en evighet att lyssna färdigt på en bok.
SvaraRaderaDå tänker vi helt lika, du och jag. Om jag uppfattar en helt ordinär bok på drygt 300 sidor som ohyggligt lång att lyssna på, så är det ju i princip omöjligt att tänka sig att lyssna på "Drakviskaren" (Lovisa Wistrand) som är 26,5 timmar lång...
RaderaJag har väldigt svårt för ljudböcker. Har så svårt att vara riktigt fokuserad en lång stund.
SvaraRaderaHåller med, men jag börjar få in bra rutiner nu för annars går jag ju helt miste om böckerna när jag för tillfället har svårt att läsa. Att fokusera på egen läsning är en helt annan sak än att fokusera på att lyssna till någons röst.
RaderaJag lyssnar aldrig på ljudböcker för jag kan inte heller koncentrera mig. Eller jo, det kanske jag kan, om jag bara sitter och lyssnar och inte gör något annat samtidigt. Men då tar jag hellre en vanlig bok och läser med ögonen. Det var dock väldigt mysigt att lyssna på Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta på Spotify när Astrid själv läste. :) De är inte så långa heller.
SvaraRaderaFram till i år hade jag aldrig lyssnat på en enda ljudbok (bortsett från ungarnas CD-skivor på långa bilresor, för många år sedan). Nu är jag illa tvungen och det finns mycket som är bra MEN jag har dåligt tålamod med att lyssna på uppläsningarna.
Radera