Nässlorna blomma

Bokens titel: Nässlorna blomma
Författare: Harry Martinsson
Uppläsare: Torsten Wahlund
Förlag: Saga Egmont
Antal minuter: 8 tim 45 min

Min mormor pratade alltid om hur bra den här boken var, ja, hur bra nästan allt var av Harry Martinsson. En klassiker! En bok om en bortauktionerad unge som far illa hos alla han hamnar hos. Gripande skildring av fattig-Sverige. Författaren fick tydligen Nobelpriset i litteratur också.

Det här är en sån bok man måste ha läst. Sannolikt måste man tycka om den också.

Men alltså: det är nio timmar som känns som tjugonio. Och då tycker jag ändå att Torsten Wahlund är mycket behaglig att lyssna till! Det är såååå långsamt och det händer för lite. Jag blir knollrig av otålighet.

Lille Martins familj har det ganska gott ställt egentligen, men så dör både pappan och Martins syster i någon lungsjukdom, TBC kanske - strunt samma, de dör. Mamman får då den lysande idén att sticka till Kalifornien för att söka lyckan. Ungarna lämnar hon hemma, kommunen får väl placera ut dem bäst de vill.

Martin är liten till växten och bara sju år om jag minns rätt, och han skickas från den ena hemska gården till den andra. Han får frysa, vara hungrig, slita hårt och jobba långa dagar. Han blir aldrig kramad, aldrig sedd, aldrig får han ens ett vänligt ord. Husbonden slänger honom i väggen eller ger honom en massa stryk.

Martin flyr in i dagdrömmeri och böckernas värld. Han lallar ramsor och uråldriga folkvisor och jag är nästan tvungen att snabbspola Wahlunds berättande för att stå ut.

Ingenting bra händer med Martin. Hans liv är ett nattsvart helvete. Boken slutar när han är elva år gammal och har varit med om fler hemskheter än de flesta av oss erfar under en hel livstid. Det är vidrigt. Det är plågsamt att detta var sant för bara hundra år sedan!

Men det är faktiskt en ganska tråkig bok i långa stycken. Ideliga stickspår som inte tillför historien något. Jag är glad att jag har läst (lyssnat på) den här romanen med starkt självbiografiska drag och det var intressant att veta mer om förra sekelskiftets Sverige, men någon längtan efter uppföljaren känner jag inte.

--

För övrigt begriper jag inte hur man kan släppa en ljudbok som är identisk med den omoderna CD-boken, och behålla speakerrösten som tio gånger förkunnar "Torsten Wahlund läser Nässlorna blomma av Harry Martinsson CD fyra", CD fem, CD sex, CD sju... Varför klipptes det inte bort?!