Livet lite huller om buller

"Det var länge sedan du skrev något på bloggen", kommenterade väninnan. Ja, det var ju det. Jag förstår inte hur andra orkar skriva, när allt skakats om på det här viset. För mig har Corona-viruset vänt upp och ned på ungefär allt.

Över en natt gick jag från jobb, jobb, jobb till ingenting. Det finns inte ett enda företag som satsar på marknadsföring, trycksaker, varumärkesbyggande och annonser när hela världsmarknaden rasar.

Så mitt liv de senaste tre veckorna - då jag inte bloggat en enda gång - har mest handlat om att jaga jobb. Det går före allt annat.

Men visst har jag haft möjlighet att lyssna på en del ljudböcker under tiden. Litegrann har jag börjat läsa också, för det opererade ögat blir allt bättre.

Vi är dock friska allihop (än så länge, får man väl säga, för det är nog bara en tidsfråga) och försöker skapa oss en ny tillvaro i allt det här. Något som slagit mig, under de gångna tre-fyra veckorna, är den enorma välvilja, medkänsla och omtänksamhet som jag mött hos andra och som jag faktiskt tror att jag själv ger också. (Det där lät skrytsamt, men jag menar det inte så: det är bara så mycket lättare att vara ärligt hjälpsam och empatisk när så många visar en osminkad sida av sig själva). Härligt att se alla positiva krafter.

Några små recensioner ska jag väl hinna med i helgen!
Var rädda om er.
//Mona