Bokens titel: När livet börjar om
Författare: Lucy Dillon
Originalets titel: One Small Act of Kindness
Översättare: Ann Björkhem
Förlag: Forum, 2016
Antal sidor: 478
Jag ska väl inleda med att säga att det här med "feel-good" inte riktigt är min grej. Åtminstone har jag hela tiden tänkt så.
Det beror på en mängd faktorer, som exempelvis att titlarna ofta är löjliga (ingredienser som "liv", "längtan", "utan dig" är tydligen nödvändiga) och att omslagen ofta visar en kvinna (i klänning och med långt hår) som snurrar runt eller är omgiven av fjärilar eller vandrar barfota i sanden eller lutar huvudet mot någons axel - allt är varmt, mysigt, glittrande och lite utsuddat i kanterna.
Sedan är jag allergisk mot baksidestexter som berättar att någon (av kvinnligt kön) "ställs inför ett val som förändrar hennes liv" eller "kastar omkull allt hon trott på" eller "får henne att ompröva allt hon trodde var sant". Hon kommer förstås ut på andra sidan eländet som en mer livserfaren, utvecklad och lycklig person.
Precis så är "När livet börjar om". Den uppfyller vartenda kriterium på en fånig feel-good - men, hör och häpna, jag gillar den verkligen!
Om jag har räknat rätt så är det här Lucy Dillons sjätte bok. men det är den första jag läser.
Det är något behagligt med att försvinna in i en isolerad värld - i detta fall en engelsk småstad ute på vischan - där det unga paret Libby och Jason är i full färd med att ta över svärmors nedgångna, skuldbelastade hotell som nästan helt saknar gäster. De ska piffa upp landsortshotellet med tipptopprenoverade sovrum och luxuösa badrum, ha utomhus-spa och en lounge med sprakande brasor.
Såklart blir det inte så, då hade det ju inte funnits någon berättelse. Allt totalhavererar. Libby och Jason bråkar om pengar. Svärmor är en bitch och hennes hund hårar ner överallt. Svågern Luke är snygg men håller sig alltid på avstånd, på grund av ouppklarat gammalt groll. Libbys vänner lägger ut sina perfekta liv på Facebook och hon vågar inte berätta för dem hur förskräckligt kaotiskt, bråkigt och stressande hennes eget liv har blivit.
Nu kommer momentet som gör att Libbys liv förändras i sann feel-good-anda: en ung kvinna blir påkörd av en bil på landsvägen utanför hotellet. Hon blir skadad, hamnar på sjukhus och visar sig ha tappat minnet fullständigt. Hon har ingen aning om vem hon är, vad hon heter, vilket liv hon har levt. Libby tar sig an den främmande kvinnan och låter henne bo på hotellet. Det ändrar förstås allas liv...
Omdöme: Jag kapitulerar. Det här är förutsägbart men samtidigt väldigt varmt, mysigt, trevligt och tja, som en behagligt varm morgonrock att svepa in sig i. Jag såg fram emot läsningen och uppskattade boken för vad den är.
Länk till boken på Adlibris: STORPOCKET - finns även som inbunden, e-bok, ljudbok, MP3-bok och CD-bok (lite imponerad av mängden format Lucy Dillons böcker säljs i).
Jag är heller ingen övertygad feel good-läsare, men får nog ge Dillon en chans efter den här recensionen :)
SvaraRaderaPrecis: "ge henne en chans". Man måste ju inte gilla! Men då har man åtminstone provat :-)
RaderaJag är mycket förtjust i Dillons böcker, de är som gamla bekanta som man bara kan vila tillsammans med.
SvaraRaderaNu var detta min första av Dillon, men jag tycker att din beskrivning av "vila tillsammans med" är passande, för det var en varm och behaglig känsla att lära känna huvudpersonerna och i lite lagom långsam takt följa dem en bit på vägen.
RaderaÅh vad roligt att den gick hem! Jag hade gärna läst en Dillon bok nu :)
SvaraRaderaFanny, jag kollade på din blogg för att se vilka Dillon-böcker du har läst - och när jag såg dina recensioner så insåg jag att den lilla engelska småstaden är SAMMA i alla böckerna och att vissa personer återkommer. Gud vad kul! Sånt gillar jag! Till exempel nämnde du Lorcan som hjälper någon att renovera ett hus - han finns ju med i "min" bok och hjälper till med hotellet! Likaså Michelle som har en heminredningsbutik, som du skrev om i en annan recension - hon fixar snygga inredningsdetaljer till hotellet den här gången. Och så såg jag att du nämnde Rachel som driver ett hundpensionat tillsammans med sin man, veterinären George - de två spelar en väldigt viktig roll i "min" bok, där de räddar livet på en hund som har en särskild betydelse...
RaderaVisst är det, tycker det är en liten krydda som gör det extra roligt :) De sägs ju vara fristående och det tror jag nog men det är alltid härligt att få återse några som man lärt känna :) Jag har dock inte läst den här, men ser fram emot det när det blir tillfälle.
Raderahar faktiskt hört flera säga så om just Lucy Dillon!
SvaraRaderaJag har hört det om Jojo Moyes, så jag läste några av henne. De här är rätt snarlika - feelgood så det stänker om det men välskrivet och mysigt :-)
Radera