Ormen i Essex

Bokens titel: Ormen i Essex
Författare: Sarah Perry
Originalets titel: The Essex Serpent
Översättare: Eva Johansson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2018
Antal sidor: 426

Det är alltid en risk med att läsa en bok som kritiker höjt till skyarna, som bokhandlare överträffar varann i att lyfta fram, som bibliotekarier gärna skyltar med och som bloggare kollektivt älskar. Till exempel tror jag ofta - insåg jag under läsningen av "Ormen i Essex"  - att en sådan bok inte bara ska underhålla utan på något vis sticka ut, vilja säga något, engagera, ha en avsikt. Vara lite förmer än andra böcker, kanske.

Men "Ormen i Essex" är för mig bara njutningsfylld läsning. Sarah Perry är en skicklig författare, jag tycker om hennes språk, gillar hennes liknelser trots att jag i vanliga fall är lätt allergisk mot just sånt. Gillar även att hon inte berättar övertydligt vad vi bör tycka om de olika personerna i boken - och de är många! - utan överlåter på läsaren att se vad som händer och hurdana de olika karaktärerna är.

Det ska föreställa en viktoriansk era men den är påtagligt modern, i efterordet berättar författaren också att hon velat visa att människor då och nu är desamma. Jag tycker hon flyter lite väl generöst mellan tidsepokerna, det är svårt att avgöra om det är verklighetstroget.

Huvudpersonen Cora, en mycket ung änka, är rik och ganska vacker och otroligt trött på att plågas av sin numera döde make och av konventioner. Hon överlåter sin autistiske son till hushållerskan (som även är något av en väninna och kanske möjligen älskarinna) och ger sig ut för att leva livet. Cora iklär sig manskläder, går milslånga promenader, lortar ner sig, blir svettig, pratar med vem hon har lust, slösar pengar på vad hon känner för, skaffar sig vänner och ovänner. Hon tar sig till Essex - med sonen och hushållerskan - för att samla information om sjömonstret som sägs finnas där, men möter istället en präst som hon både förälskar sig i och retar sig kopiöst på.

Det här är ingen gullig kärlekshistoria utan främst en berättelse om vänskap och kärlek och hur den växlar över tid. Någon du inte trodde betydde så mycket i ditt liv kan vara den som gör att du vill fortsätta leva. Någon du trodde att du inte älskade kan vara ditt livs kärlek. Någon du bara sett som en bekant kan vara din bästa kamrat.

I myllret av andra berättelser om social misär och trångboddhet i Londons fattiga kvarter och drakliknande ormar som sväljer småflickor och prästhustrur som tynar bort i tuberkulos och kirurger som experimenterar med levande patienter är den stora behållningen för mig att människorna utvecklas.

De ändrar åsikter, de ändrar livsstil, de ifrågasätter sina val, de växer och mognar. De flyttar ihop eller går ifrån varann. Hela boken visar att livet är bra nu, men det kan vara bra i framtiden också i en helt ny konstellation och med andra människor. Livet är föränderligt.

Mitt omdöme: En fin berättelse om att se och uppskatta vänskap, och våga acceptera att livet ständigt skiftar. Glöm alla liknelser med Dickens "David Copperfield", med Mantels "Wolf Hall" och med Stokers "Dracula". Strunta i alla utmärkelser och priser. Bara läs och uppskatta en riktigt god bok!

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN