Författare: Margaret Atwood
Originalets titel: The Handmaid´s Tale
Översättare: Maria Ekman
Förlag: Bokförlaget Prisma, 1987
Antal sidor: 350
Det här måste vara bland det bästa jag läst i år!
För något år sedan plockade jag fram "Tjänarinnans berättelse" ur bokhyllan och tänkte att den måste jag läsa. Men så hände inget förrän det blev ett himla surr om teveserien "The Handmaid´s Tale" som ungefär varenda människa tydligen såg (inte jag dock).
Men nu, nu har jag läst boken som utkom 1985 i USA och 1986 i Sverige och där jag alltså har en av de allra första upplagorna.
Vilken fantastisk roman! Den har verkligen allt. Ohyggligt skrämmande, nervkittlande, kärleksfull och sorglig - och samhällskritisk! - i något som närmast liknar dystopisk science fiction.
Jag tänker på bilder jag sett från Iran på 1970-talet, Egypten på 1990-talet, från Syrien, Jordanien, Libanon, Turkiet, Tunisien... där kvinnor går i jeans eller korta kjolar, röker, skrattar, slänger med håret, bär solglasögon men inte sjal, pluggar på universitetet, tjänar pengar, kör bil, dansar, reser utomlands. Och sedan tänker jag på bilder av idag.
I "Tjänarinnans berättelse" berättar en kvinna - som vi aldrig får veta namnet på - fragment av sitt bevakade och hårt styrda liv som barnaföderska. Hon är drygt trettio år och utkommenderad till ett hushåll där hon förväntas bli gravid med husets herre, Anföraren, under en ceremoni som är bisarr men syftar på Bibelns historia om Rakel och Lea.
Hon får inte lämna huset annat än för att handla mat och då alltid i sällskap av en annan tjänstekvinna. Hennes familj och alla hennes vänner har dödats eller tagits ifrån henne. Hon sitter instängd i ett rum utan att få äga en enda sak eller bestämma något över sitt liv och sin framtid.
Hela staden är strängt bevakad och man kan bli straffad eller dödad för minsta förseelse mot de nya, strikta regler som påbjuder separata liv för män och kvinnor. Vi får i tillbakablickar se kvinnans liv under 1980-talet, med pojkvänner, festande, jobb och plugg. Hon lever ett utåtriktat och modernt liv i USA, men bokstavligt talat över en natt förändras livet. Hon blir uppsagd från jobbet, får sina pengar konfiskerade, tillåts inte klä sig hur som helst och kan inte prata med vem hon vill.
Omslaget var så trasigt att jag klippte ut det och klistrade in på pärmens insida. Så här såg det ut!
Mitt foto: Repet syftar på en fruktansvärt obehaglig scen vid en offentlig avrättning, där alla tjänarinnor måste delta.
Mitt omdöme: En välskriven bok med ett brännande aktuellt ämne. Svår att lägga ifrån sig och svår att sluta tänka på.
Länk till boken på Adlibris: POCKET.
Bra beskrivet och jag håller med om alltihop!
SvaraRaderaJag är väldigt tagen av den, faktiskt. När Atwood skrev den såg världen ändå inte ut som nu och jag får hjärtklappning vid tanken på hur demokratiskt framröstade makthavare förvandlas till diktatorer och despoter som förtrycker intellektuella, oppositionella och varenda liten minoritet. Och kvinnor, förstås, i religionens namn. Det är förjävligt och det skrämmer mig hur lätt det är att ta rösträtt, demokrati, allas lika värde och mänskliga rättigheter för givna - när det är så lätt gjort att bli av med dem.
Radera