Himmelstrand

Bokens titel: Himmelstrand - den första platsen
Författare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront pocket, 2015
Antal sidor: 411

Jag är så kluven, så jag vet knappt vad jag ska tycka - än mindre skriva. Det är ett fantastiskt persongalleri, otroligt fina beskrivningar av människor och deras inbördes relationer, men det är väldigt väldigt väldigt konstigt och svårbegripligt.

Fotbollsproffset Peter kommer till campingen med sin undersköna hustru Isabelle och deras monstruösa dotter Molly. Peter och Isabelle är utåt sett ett framgångsrikt, lyckat och vackert par men deras äktenskap är en total katastrof - och det är ändå ingenting mot hurdan deras lilla dotter i femårsåldern är... Hon är förskräcklig, ett monster i en docksöt kropp.

På campingen finns även lanthandlaren Stefan, en mesig tönt med stort hjärta, och hans riviga hustru Carina. De har med sig sin älskade son Emil, som är i lilla monster-Mollys ålder. Det här är en familj där man visserligen inte vet allt om varandra, men där det spelar mindre roll eftersom kärleken är stor och lojaliteten med familjen är ännu större.

En morgon när familjerna vaknar på campingen finns alls inget kvar - mer än perfekt klippt grönt gräs så långt ögat når. Utan slut, i all oändlighet. Och över det en blå himmel utan sol. Vad hände med resten av världen? Alla andra på campingen? Människorna? Solen?! Kontakten med omvärlden är bruten.

Det finns ytterligare några som är strandade på samma ställe: ett förmöget pensionärspar och två bönder som har en udda och underbart beskriven vänskaps- och kärleksrelation. Ett dussin människor som är märkta - bokstavligt talat - och som tvingas möta sin värsta skräck.

Det är blodigt och snaskigt och läskigt som i en splatterfilm. Det är kärleksfullt och vackert och ömsint. Det är stundtals larvigt också, med konstiga vita människovarelser à la marshmallows...

Jag gillar boken, men begriper mig inte på den. Vacker och skrämmande och mycket märklig.

(Länkar kommer senare, när jag har bättre uppkoppling.)