Fånge i öknen

Bokens titel: Fånge i öknen
Författare: Malika Oufkir och Michèle Fitoussi
Originalets titel: La Prisonnière
Översättare: Einar Heckscher
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2003

Ni kommer att få problem att hitta denna bok på svenska, för den tycks ha utgått eller sålt slut och inte tryckts om. Därför skriver jag för en gångs skull av baksidestexten, vilket jag aldrig annars brukar göra.

"Malika Oufkir växer upp i ofattbar lyx i Marockos kungapalats och lever som tonåring jetsetliv med shopping i Paris, nattklubbar i London och fester med Hollywoodstjärnor. Sagan får ett plötsligt slut när hennes far, general Oufkir, deltar i ett statskuppsförsök mot kungen och avrättas direkt.

Ett tjugo års långt helvete i ökenfängelser tar nu sin början. Tillsammans med sin mor och fem syskon överlever Malika svält, törst och sjukdomar i total isolering från omvärlden. Men till slut når familjen en punkt där man måste rymma eller dö. Malika och hennes syskon börjar gräva en tunnel med sina bara händer..."

Ja, ni fattar ju. Det här kan väl inte ha hänt? Det är ju bara för osannolikt. Någon regissör måste knåpat ihop det med tanken att ha Angelina Jolie i huvudrollen som den vackra flickan som nästan svälter ihjäl och därefter planerar sin flykt. Men tydligen har detta verkligen inträffat.

Jag tyckte om boken, även om jag under läsningen satt och tänkte "nu överdriver hon väl?" och "ja, sääääääkert!?!" och "det tror jag inte på" vid ganska många tillfällen.

Jag kan inte låta bli att tänka på Marocko av idag, "den arabiska våren" och hur Nordafrika har förändrats sedan detta hände för tjugo år sedan. Samma kungafamilj sitter fortfarande vid makten, men mycket annat har ju ändrat sig.

Enligt Wikipedia var Malikas pappa, den avrättade generalen, inte direkt någon trevlig människa. Så här står det:
"Som kung Hassan II:s högra hand under 1960- och början av 1970-talet, ledde Oufkir den statliga övervakningen av politiker, fackföreningsmedlemmar och det religiösa etablissemanget. 
Han undertryckte kraftigt politiska protester genom polisiära och militära tillslag, genomträngande spionage (---), skenrättegångar och (---) mord och påtvingade försvinnanden. Han var en fruktad figur i oliktänkande kretsar och han ansågs stå utomordentligt nära makten."

En osympatisk och maktfullkomlig man, låter det som. Efter en misslyckad militärkupp kom generalen ett snäpp ännu högre upp i hierarkin, blev försvarsminister och hade nu närmast total kontroll över Marocko och kungahuset. Men så tycks han alltså ha varit dum nog att riskera allt - makt, pengar och sitt liv! - i en kupp mot sin välgörare, kungen, och blev då skjuten till döds. Familjen fängslades omedelbart, de släpptes inte förrän år 1991. Helt otroligt, faktiskt, men de kom åtminstone ut med livet i behåll vilket är mer än vad man kan säga om många som i kontakt med Malikas grymma far...

Marocko intresserar mig. I dagarna har det ju varit extra mycket prat om landet, i och med ryktena om att Sverige tänker erkänna Västsahara som nu är ockuperat av Marocko (om jag förstått saken rätt) - och om handelsbojkotten som Marocko i sin tur hotar med (nu när IKEA just ska öppna sitt första varuhus i landet). Och de många marockanska gatubarnen, unga män och pojkar, som bor på Stockholms gator och lever helt utanför samhället. Men också för att Marocko omtalas som ett av de länder där flest journalister och oppositionsmän slängs i fängelse utan rättegång eller på oklara grunder.

"Fånge i öknen" visar verkligen inte hur det är för den mycket unga befolkningen i Marocko (genomsnittsåldern är någonstans kring 27-28 år har jag läst, vilket ju tycks helt häpnadsväckande) nu idag - bara hur det var för en överklassunge att uthärda fångenskap under 1970- och 80-talet.

Jag skulle kunna tänka mig att boken passar utmärkt i en bokcirkel, om man parallellt väljer att läsa nyare böcker om regionen.