Nordkorea - nio år på flykt från helvetet

Bokens titel: Nordkorea - nio år på flykt från helvetet
Författare: Eunsun Kim (pseudonym)
Originalets titel: Corée du Nord, 9 ans pour fuir l´enfer
Översättare: Maria Store
Förlag: Libris förlag, 2015
Antal sidor: 220

Boken börjar då Eunsun är elva år och nära att svälta ihjäl i det lilla hus i Nordkorea där hon bor med sin mamma och storasyster. Mormor, morfar och pappa har redan dukat under i hungersnöden. Nu har mamman rest till storstaden med äldsta flickan för att försöka hitta något att äta, Eunsun är ensam hemma och har inte ätit på många dagar. De har inga pengar, inga möbler eller något alls av värde. De heliga fotona av Kim Il Sung och Kim Jong Il hänger inte längre på väggen, trots att det är ett brott belagt med dödsstraff. Mamman har brutit sönder fotoramarna och sålt de ynkliga träbitarna på marknaden som ved, för att tjäna ihop till lite kål åt sin familj.

Efter detta får vi följa Eunsun och systern Keumsun och deras mamma då de flyr från Nordkorea till grannlandet Kina, blir tillbakaskickade, flyr igen, råkar ut för alla möjliga rövare och banditer på vägen och alltid måste leva i skräcken att bli angivna och "hemskickade" till interneringslägren i fosterlandet.

Författaren är en 25-årig kvinna som numera är sydkoreansk medborgare. Hon försöker på alla vis ta igen den skolgång hon missat och hon kämpar för att göra det nordkoreanska folkets röst hörd. Berättelsen har hon skrivit tillsammans med den franske journalisten Sébastien Faletti. Tyvärr är väl ingen av dem riktigt skicklig på att levandegöra en historia... Ofta upprepas samma sak från ett stycke till ett annat, saker vi redan visste om får vi höra en gång till i nästan samma ordalydelse.

Jag ville gärna veta mer om Nordkorea och hur livet ser ut där, men Eunsun är för ung då hon flyr för att egentligen kunna berätta något om hur folket lever i världens strängaste diktatur. Istället får vi veta desto mer om hur det är att leva på den kinesiska landsbygden. Ärligt talat är det lite svårt att leva sig in i berättelsen, för den är mest en lång räcka "först hände det här och sedan hände det här". Antagligen för att författaren bara var ett barn då hon genomlevde alla strapatserna.

Exempelvis får modern ett nytt barn och detta lämnar hon kvar i Kina. Hur känns det? Det får vi inte veta. Däremot får vi veta vid åtminstone tre tillfällen att det är Eunsun som står lillebrodern närmast - inte mamman! - för det är hon noga med att påpeka. Jag undrar om mamman skulle instämma... Hur var det för mamman att bli våldtagen av den kinesiske mannen som gjorde henne med barn? Eller var det kanske inte våldtäkter, de levde ju som gifta i flera år - kanske kände hon något för honom? Dottern berättar om hemska gräl, men vad var det som hände? Trodde de på allvar att de skulle stanna livet ut hos den kinesiske mannen och att det var bra taktik att bli gravid så man hade en hållhake på honom? På slutet får vi några ledtrådar men det är mest krassa fakta, väldigt få känslor.

Det är en intressant bok som framför allt belyser det här med gränser och möjligheten att fritt röra sig mellan länder. Den lilla familjen tar sig från Nordkorea till Kina, därifrån till Mongoliet och vidare till Sydkorea. Hela tiden med gränsvakter, poliser, militärer och tulltjänstemän som bevakar sina respektive länders gränser och ser till att ingen obehörig tar sig in eller ut.

Omdöme: Med risk för att framstå som totalt hjärtlös måste jag säga att denna bok inte berörde mig så mycket som jag hade föreställt mig. Lite för naivt skriven.

Länk till boken på Adlibris: POCKET.