Hur hinner du blogga, Barnboksbloggen?

Det trillar fortfarande in svar på min enkät! Så roligt, för det visar verkligen på bredden hos oss bokbloggare. Nu är det dags för BARNBOKSBLOGGEN som svarar så här:

Skriver du ensam eller tillsammans med andra i något bloggkollektiv?
Jag skriver ensam.

Har du en plan för hur ofta du ska skriva på bokbloggen - och lyckas du uppnå det målet?
Helst skulle jag vilja lägga ut ett inlägg om dagen, men det är egentligen inte ett realistiskt mål. I perioder lyckas jag uppnå det, oftast för att jag recenserar många böcker åt gången och schemalägger inlägg. Men då kommer istället perioder då det inte blir ett enda inlägg för att det kör ihop sig med jobbet eller skolan.

Det jag mest behöver jobba på är nog balansen där emellan. Hellre exempelvis tre inlägg i veckan kontinuerligt, än tre med många inlägg och därefter åtta veckor utan ett enda inlägg.

Fyller du ut med stafettutmaningar, tävlingar, enkäter osv - eller fokuserar du på recensioner och tyckanden om böcker?
Jag försöker fylla ut, men skulle vilja göra det mer. Tyvärr blir det lätt så att jag fokuserar på recensioner när jag känner mig stressad. Och de senaste åren har jag i stort sett varit stressad hela tiden...

När jag läser andras bloggar tycker jag bäst om de som har en variation när det gäller inlägg, så därför skulle jag också vilja ha mer av det på min egen blogg.

En period hade jag mycket tävlingar och bokbyten, men de tog mycket energi att anordna och trots att det var många som deltog så är det ingen som verkar ha saknat dem. Jag har också försökt skapa egna utmaningar, julkalendrar och så vidare, men de tar tyvärr mer energi än man får tillbaka i form av besökare, kommentarer och feedback.

Har du ett heltidsjobb eller något annat som tar mycket tid av din dag?
Jag jobbar heltid, pluggar halvtid och har fyra barn. Ni ser ju, det är en omöjlighet att få till någon slags fritid.

Jag läser inte så mycket som jag skulle vilja och jag bloggar förstås heller inte så mycket som jag skulle vilja. Jag skulle också mycket mer vilja hänga med när det gäller boknyheter, litteraturpriser och så vidare, men det är bara att erkänna att den tiden inte riktigt finns.

Examen är klar i januari om allt går som den ska. Då är jag utbildad bibliotekarie. Jag jobbar på bibliotek redan idag och det är väl min stora räddning. Jag läser varje lunchrast och ibland hinner det bli något blogginlägg på rasten eller innan jobbet börjar också.

Jag tycker att mitt bokbloggande berikar mitt jobb. Både att jag läser mycket, att jag reflekterar över min läsning och att jag läser många andra bokbloggar (där jag exempelvis får tips om böcker jag själv kanske inte skulle läsa, men som jag kan tipsa låntagarna om). Några elever på min skola läser också min blogg för att få boktips. Jag knyter kontakter inför författarbesök och andra arrangemang.

Mitt bloggande hänger alltså till viss del ihop med mitt jobb. Men läsning och skrivande är också mina absolut största fritidsintressen, i stort sett de enda fritidsintressen jag har och kan få in i mitt stressade schema. Därför skulle jag ibland behöva sätta gränser och hitta en balans mellan jobb och fritid, och fundera igenom i vilken av de kategorierna bloggandet hamnar.

Innan jag började plugga till bibliotekarie var jag frilansjournalist och då ingick det i mitt jobb bland annat att skriva bokrecensioner, läsa manus, skriva lektörsomdömen m.m. Då var det lika svårt att skilja mellan jobb och fritid, för en stor del av det jag gjorde på jobbet var sådant jag också skulle ha kunnat göra som fritidsintresse. Så jag är nog inte så bra på det där med balans tyvärr.

Hur som helst så ser jag fram emot att ta examen efter jul. Jag ser fram emot att kunna läsa egenvald litteratur istället för kurslitteratur och jag har en god förhoppning att jag kommer att få mer tid och ork för bloggandet när jag "bara" jobbar heltid och inte längre jobbar 100 procent OCH pluggar 50 procent.

--

Hjälp. Jag blir lite matt bara av att läsa ditt svar! Då har jag ändå själv en rätt pressad situation med jobb, jobb, jobb... Hoppas livet blir lite lättare när du är nyutexaminerad.