Vem ska jag tro på, tro på, tro på när...

...tro på när allt är så här? (nynnar på Tomas di Levas trallvänliga sång).

I reklambranschens tidning Resumé läser jag om en människa - förlåt, en INFLUENCER! - som heter Johanna E Olsson. Någon som vet vem hon är? Nähä. Inte jag heller, har aldrig hört talas om henne förr, men hon har ofattbara 493.000 följare. Nära en halv miljon!

Denna unga kvinna har fejkat sina foton till den milda grad att hon klippt in bilder av sig själv i andras foton för att ge intryck av att hon besökt Paris när hon inte har varit där. Eller rättare sagt: hon var där, men fotona blev inte så bra så hon fixade egna när hon kommit hem igen.

Bild från Resumé som i sin tur tagit dem från Instagram.

Jag jobbar med foton och retuscheringar, jag vet hur mycket som fixas med bilderna innan de går i tryck eller läggs ut på nätet.

Jag gillar vackra foton men det är klart att jag reagerar på att vi inte låter något vara så som det ser ut i verkligheten: allt från kläder och bilar till människokroppar och bostäder stylas och retuscheras stenhårt.

På något vis tycker jag ändå att det är extra märkligt när en privatperson - för jag antar att Johanna E Olsson bara en snygging som genom sitt så kallade varumärke förmodas påverka sina följare att köpa det hon omger sig med - gör såna stora förvanskningar av verkligheten.

Att lägga på ett filter för att inte visa rynkor, att fiffla med fotot så det får tuffa skuggor och glamouröst blänk - tja, det är väl bara att hacka i sig. Så gör visst "alla".

Men att se ut som att man ÄR någonstans där man inte är?

Det mest intressanta i de tre korta reportagen är i mitt tycke detta:
"Jag tycker att det här är lite löjligt, folk blir som galna av detta. (---) Olika magasin vill tala med mig och folk vill flyga in mig så att jag kan tala i tv om mitt "fejk"-resande", kommenterar Johanna Emma Olsson på Instastory på Instagram.
Att Johanna Emma Olsson bryr sig så pass lite visar att autencitetsfaktorn som influencer marketing erbjuder kanske inte är efterfrågat som många tror. 
(De har antagligen glömt ett litet "så" i den sista meningen: "kanske inte är så efterfrågat", min anm.)

Influencern tycker alltså att det här är löjligt, inget att hetsa upp sig över. Vad spelar det för roll att hon använder Photoshop och någon annans bild av Paris för att montera in sin egen kropp?

Många inom reklam- och marknadsföringsbranschen håller med henne. Att både hon och reklamfolket rycker på axlarna och menar att autencitet inte är så viktigt, DET är verkligt spännande!

Jag trodde ärligt talat inte vi var där än. Jag trodde att folk förstod att sociala medier är tillrättalagda och förskönande, men inte att vi förväntas acceptera att det är rena fotomontage och osanningar. I en helsidesannons i ett glassigt magasin, med en dyr produkt och en känd modell hade jag inte reagerat, men ett Instagramkonto?!

Skärmdump från Instagram.

Å andra sidan finns ju aspekten som en av hennes följare påpekar: det här är ett miljövänligt alternativ till att flyga ner till Paris för att plåta några meningslösa modekläder. Jag är benägen att hålla med!

(Funderar på om jag ska retuschera in mig själv och någon nyutkommen bok i ett passande landskap på andra sidan jordklotet. Kanske kan jag bli bokbloggarnas nya stjärna med en halv miljon följare som ivrigt väntar på att få se hur jag tar plats bland köttbullarna i Pettsson och Findus grönsaksland eller i omklädningsrummet inför en quidditch-match...)