Spaning: Illustrationer låter oss fantisera själva

Med rätt färger och rätt typsnitt signalerar formgivaren vad vi kan förvänta oss av boken: är det gullig och varm feelgood, är det en skrämmande kriminalroman, är det en seriös fackbok, är det en pretentiös diktsamling eller vad?

Allt det här vet vi ju, reflekterar knappt över det.

Nu fokuserar jag på illustrationer, eftersom jag är väldigt förtjust i när förlagen faktiskt betalar någon för att göra omslag som inte trycker ner i halsen på mig hur huvudpersonen ser ut eller vilken miljö man vistas i. Förr i tiden var även vuxenböckerna illustrerade på omslagen, nu är det mest barnböcker som är det.

Men det finns fina undantag! Tack Norstedts för fina omslag, jag snodde bilderna från er. Utom "När isarna smälter" här ovan som är från Sekwa.

Mönstret på Anyurus bok är inte unikt, jag har sett liknande på flera böcker. Men så vackert! Rent, enkelt, dramatiskt med den svarta bottnen.

Jag vet inte vad boken handlar om, med de där blommorna ser ju minst sagt rätt sexiga ut... Maffig illustration, synd bara att namnet författarens namn och boktiteln fastnar lite i den röriga bakgrunden och inte framträder så tydligt (trots extremt lättläst typsnitt). 

Det här är ett praktexempel på spännande omslag: vad gör människan egentligen? Drar av sig en tröja och knäcker armarna ur led samtidigt? Är det en hon eller en han? Vad är det röda högst upp?! Gillar verkligen!

Rävarna har jag visat tidigare; de är så fina! Den nedre ser vi underifrån, den övre ser vi ovanifrån - det skapar ett spännande moment som också är orealistiskt och väldigt tilltalande. Jag snokade reda på den danska utgåvan och den illustreras av ett tråkigt ormbunksblad.

Befriande oblodig vampyr! Jag tror aldrig jag sett en bok om vampyrer där man inte fallit för frestelsen att visa huggtänder... Härligt att någon har tänkt till. Här hade ett foto inte varit så intressant, men en målning är det.

Å, om jag hade en tiondel av Lotta Kühlhorns talang, kunskap och förmåga. Jag har beundrat hennes mönster hela mitt vuxna liv. Grön av avund över denna fantastiska bok som inte verkar handla om hennes formgivning men som ändå illustreras av den. Är inte det här vansinnigt mycket mer tilltalande än ett foto? Och ruggigt skickligt genomfört.

Slutligen måste jag visa min favorit för tillfället: "Glasmannen", illustrerad av något som Google säger är Bo von Zweigbergks självporträtt. Så otroligt fint! Dessutom en underbar layout, där allt verkligen samspelar. Bland de snyggaste bokomslagen jag sett på väldigt länge.