Spaning: Illustrerade bokomslag

Jag älskar att titta på bokomslag och dissekera dem.

Det finns så många vackra böcker, men också så många ogenomtänkta omslag. Jag kan sitta och bläddra på nätbokhandlarnas och förlagens hemsidor bara för att njuta av alla duktiga formgivares fantastiska alster och emellanåt rysa åt det jag tycker är fult och oproffsigt.

Något jag är svag för är illustrationer.

Jag kollade på Norstedts hemsida, för de är duktiga på att låta illustratörer ta plats. Alla bilder i inlägget är därifrån, utom just "Älskaren" som inleder inlägget (den är från Albert Bonniers).

Fotografier, alltid fotografier. Själv kan jag tycka att foton ger en för tydlig bild av vad jag "ska" tänka om bokens innehåll. Det finns för lite mystik i många foton, för lite valfrihet.

Näst efter rena fotografier verkar det vanligaste vara att någon har gått lös på ett foto i Photoshop och förvandlat det till någonstans mellan illustration, foto och kollage.

Här är två exempel på vad jag menar, där det ena har förvandlats till ett vackert konstverk i brytningen mellan realistiskt foto och airbrush-målning - och det andra är ett klämkäckt, överlastat kollage i stil med forna tiders klipp-och-klistra-ur-glättade-veckotidningar:

Men ingen av dem är en illustration i den bemärkelsen som jag menar. Foton eller manipulerade foton det allra vanligaste på svenska bokomslag.

Ska man se ett konstverk - målningar i olja, akryl eller gouache, teckningar i blyerts eller tusch, grafiska mönster, illustrationer framtagna på digital väg - då är det påtagligt ofta ett känt konstverk som föreställer en död kung eller en högadlig kvinna alternativt en tavla som förlaget kan räkna med att folk känner till, för att den är så berömd.

Det här är konst! Vem som målat av Agneta Horn vet jag ej, 

men tavlan av Peter Tillberg känner väl de flesta av oss igen.

I nästa inlägg ska jag ge några exempel på lysande illustrationer som jag spanat in och vidareutveckla varför jag tycker så mycket om dem.