Kärleksbarn

Bokens titel: Kärleksbarn
Författare: Joyce Maynard
Originalets titel: Baby Love
Översättare: Annika Preis
Förlag: Hammarström & Åberg, 1983
Antal sidor: 244

Inuti boken står skrivet med min mormors handstil "Till min dotterdotter på 17-årsdagen". Jag blev sjutton ungefär samtidigt som "Kärleksbarn" kom ut på svenska. Men vad i hela fridens namn fick min mormor att tro att det var passande att ge mig en bok om fyra amerikanska tonåringar som är gravida eller småbarnsmammor?!

Bokens är Joyce Maynards debut och hon var bara 29 år då hon fick den utgiven. Jag googlade lite på henne för att få se vad som hänt under de här trettio åren sedan jag fick boken. Även om jag inte tänker grotta ner mig i snaskigheter här på bloggen, finns det en hel del intressant att läsa om Maynards kärleksaffär med den mer än dubbelt så gamle J. D. Salinger, de etiopiska flickorna hon adopterade men lämnade bort igen (!) efter bara ett år och att hennes pojkvän beskrivit henne som den mest självupptagna personen på jordklotet.

"Kärleksbarn" är en snabbläst och bitvis underhållande bok om de fyra flickorna Wanda, Tara och Sandy som trots att de bara är tonåringar redan är mammor - och deras jämngamla kompis Jill som är gravid. De bor i en amerikansk småstad och tiden är någon gång på 1970-talet. Några pappor till småbarnen finns inte, eller så skymtar de förbi i bakgrunden, oansvariga och opålitliga.

Jag har dock lite svårt för alla knäppa, konstiga och smått rubbade saker som folk säger och gör i boken. Tilltalet är så där naivt som om det var en omogen 17-åring som berättade för oss, men det som händer runt den lilla kvartetten är bara för märkligt ibland. Jag har också väldigt svårt för korkade människor och såna finns det gott om i den här boken...

Omdöme: Jag ser att många säljer boken på Bokbörsen för en struntsumma. Det kan den vara värd. Men på min favoritlista hamnar den inte, boken är inte tillräckligt trovärdig.