Spännande är att längta efter att få veta mer

Det cirkulerar diverse svar på en bokbloggsfråga just nu i cyberrymden, där man berättar för läsarna vilken som är den mest spännande boken man läst.

Jag har funderat lite över det där. Vad är egentligen en spännande bok? Jag läser sällan deckare, men när jag gör det så tycker jag att de är spännande. Men det kan såklart vara långt mycket mer spännande att läsa en Harry Potter-bok och undra över vem som EGENTLIGEN ligger bakom den senaste tidens hemska händelser eller vilken elev som kommer att råka illa ut. Då har jag svårt att släppa boken ens för en minut!

Mord, blod och elakheter är inte nödvändigtvis mer spännande än en handling där man är osäker på vad som kommer att hända - och LÄNGTAR efter att få veta.

Böcker som återberättar något verkligt kan också vara ruskigt spännande, trots att man lätt kan kolla upp hur de kommer att sluta. En bok som jag minns som väldigt spännande är Joseph Wambaughs "Ekon i mörkret" från någon gång i slutet av 1980-talet. Där har en actionförfattare rekonstruerat ett verkligt mord och rotat i polisförhör för att kunna skriva en riktigt läskig bok om ett mord på en kvinnlig lärare. Hu. Jag har läst om den senare och tyckte den var lika spännande och skrämmande då med.

Men spännande kan nästan vilken bok som helst vara för mig, verkligen inte bara deckare. Det är ofta så att jag sugs in i handlingen så mycket att jag bara måste få veta hur det går. DET är äkta spänning, även om den handlar om kärlek, vänskap eller något annat som inte skvätter blod.