Min pappa Ann-Christine

Bokens titel: Min pappa Ann-Christine
Författare: Ester Roxberg
Förlag: Wahlström & Widstrand, 2014
Antal sidor: 191

Hittade denna bok på bibblan, insorterad under "Livsöden". Lånade hem den och sträckläste den på ett dygn. Vilken alldeles fantastisk bok!

Tack Ester, för att du så naket lämnar ut dig och dina känslor - och i viss mån din pappas - utan att det känns som att man fått se något alltför privat eller klampat in i en familj där kanske inte alla vill figurera i en bok. Det är skickligt gjort.

"Min pappa Ann-Christine" lyckas förmedla kärleken mellan ett vuxet barn och dess förälder utan att bli sentimental. Men också irritationsmoment, sorg, skuld och skam, ilska, missunnsamhet och andra mindre trevliga sidor - och ingenstans känner jag att författaren lämnar ut sin familj på ett olämpligt sätt eller någonsin misskrediterar dem.

De flesta av oss har säkert redan sett Ann-Christine i någon morgonsoffa på teve eller Ester i någon dagstidnings bokrecension. Det skrevs en hel del om pappan och den unga, vuxna dottern för några år sedan då boken kom ut. Men i all korthet: Ann-Christine växer upp som Åke, mellanbarnet i en familj på småländska landsbygden, på 1950-talet. Han utbildar sig till präst, gifter sig med en kvinna han älskar högt, får tre döttrar, reser runt i världen och bosätter sig på många olika ställen i Sverige. Han är omtyckt i församlingarna och familjen är - eller framstår som - en kärleksfull enhet.

Men under hela sitt liv har Åke känt att han inte genuint är en Åke, han är inte den där myspysiga skäggiga farbrorn, han är inte den där snickrande mannen som ständigt bygger om sitt hus, han passar inte att klä sig i kavaj och slips. Han längtar efter klänningar och rasslande armband. Med ett enormt mod vågar han sig till slut som 58-åring på att berätta för döttrarna och resten av släkten, för arbetskamrater och biskopar, för församlingsmedlemmar och grannar: jag vill vara kvinna, jag vill från och med nu vara en Ann-Christine.

Under hela processen finns hustrun och de vuxna barnen där omkring honom, och det är ur Esters synvinkel vi får följa förvandlingen. Och vilken beskrivning sedan! Jag är helt tagen. Hon väjer inte för att berätta hur hon älskar sin pappa och samtidigt hoppas att han bara ska sluta prata om "det här". Jag försökte leva mig in i om något liknande skulle hända i min närmaste familj och hur jag skulle reagera. Det är nyttigt att våga tänka på och analysera.

Omdöme: En otroligt vacker kärleksförklaring till en pappa som inte är som alla andra. Sätter genast etiketten "favorit" på denna!

Länk till boken på Adlibris: POCKET.