Domaren

Eget foto kommer senare.

Bokens titel: Domaren
Författare: Ian McEwan
Originalets titel: The Children Act
Översättare: Niclas Hval
Förlag: Brombergs Bokförlag, 2015
Antal sidor: 256

Jag tycker om allt jag läst av Ian McEwan hittills - "Kärlekens raseri", "Försoning", "Lördag", "Cementträdgården" - och nu även "Domaren", men den här känns betydligt svagare än de övriga.

Den kompetenta och erfarna hovrättsdomaren Fiona Maye lever ett välbeställt övre medelklassliv tillsammans med sin make i en vacker lägenhet i ett av Londons lugnare områden. Paret saknar egna barn men har en stor släkt och många vänner. De ska båda snart fylla sextio år. De är musikaliska, intellektuella, går på teater och konserter, föreläser och minglar.

Fiona har att döma i några komplicerade fall som rör barns bästa, bland annat om man ska låta separera två siamesiska tvillingar från varann trots att föräldrarna motsätter sig det. Under bokens gång får vi konfronteras med flera religioner och deras påverkan på olika rättsfall. Vem ska få bestämma: föräldern eller barnet? Originalets titel "The Children Act" känns mer passande än den svenska översättningen.

En kväll kommer Fionas man hem och berättar lugnt och sakligt att han tänker lägga om sitt liv på ett sätt som i allra högsta grad påverkar paret. Fiona kämpar med sina känslor samtidigt som hon försöker koncentrera sig på sitt krävande arbete. Nu har hon fått ett komplicerat och mycket brådskande fall: ska man tvinga en leukemisjuk pojke på drygt 17 år att ta emot en blodtransfusion för att han ska överleva - även då man vet att han och hans djupt troende föräldrar är Jehovas vittnen och inte tillåtna enligt sin religion?

Fiona gör ett avsteg från rutinen, tar med sig en socialsekreterare och åker till sjukhuset där pojken Adam ligger för döden. Efter ett långt samtal med honom, mängder av information från läkare, argumentation från De Äldste inom pojkens församling och efter att ha tagit The Children Act i beaktande fattar hon sitt beslut: leva eller låta dö.

Så långt är boken otroligt spännande i flera avseenden, men efter domslutet tycker jag att det mesta faller platt. Långrandiga beskrivningar av miljöer, ännu tradigare beskrivningar av klassisk musik och en konsert. De intressanta moraliska frågorna försvinner in i en flod av ord - vad hände med de siamesiska tvillingarnas föräldrar, med familjen som tillhörde Jehovas vittnen, med Fionas man som går runt och mumlar "carpe diem"? Jag är mycket besviken på Ian McEwan för att han slarvar bort den sista delen av boken.

Omdöme: Som alltid skriver McEwan med en sådan lätthet, så vackert och så målande. Och som alltid lägger han in en stor portion etik och moraliska klurigheter. Tråkigt nog kände jag att han inte höll kvar mitt intresse hela boken igenom.

Länk till boken på Adlibris: INBUNDEN och POCKET och ENGELSK POCKET.