Jag skriver dessutom ANDRAS namn i böcker - nämligen alla böcker jag ger till mina barn, syskonbarn och fadderbarn: där skriver jag "Till XX från mamma/faster/moster/xx på födelsedagen 2010" osv. Mina barn har alltid fått böcker på Världsbokdagen och då står det inuti, för jag tycker att det kan vara kul att läsa anledningen till att man fick en bok.
Fråga mig inte varför, för jag har egentligen aldrig reflekterat över VARFÖR jag gör det här. Man skriver sitt namn i sina böcker, punkt slut. Så har mina föräldrar gjort och lärt oss, så jag tror knappt jag har en enda bok där inte mitt namn står. Man kan tydligt se hur min handstil har förändrats från 1973 till 2016!
Jag tycker också det är väldigt roligt att slå upp försättsbladet och påminnas: aha, gav jag den här boken till min man i 40-årspresent, tänk det minns jag inte! Eller som med boken jag nyss recenserade - "Karolinas Poltava" - där jag insåg att jag fått den för över tjugo år sedan av min mormor. Då är det kul att ha den lilla anteckningen!
Det är väl ett behov av att visa äganderätt också, antar jag. Emellanåt lånar jag ut böcker och då vill jag kunna bevisa att det var MIN bok som kompisen fick låna för ett halvår sedan. Tyvärr har det hänt att jag inte fått tillbaka böcker som jag lånat ut, eller att pocketböcker har behandlats som om de vore dagstidningar, så jag har blivit mer restriktiv med åren.
Vi har ärvt många böcker av såväl min mans släkt som min egen. Då kan det vara spännande att se inskriptionerna, som exempelvis hur mycket de har betalat för boken. Mina svärföräldrar har (hade!) ett snyggt exlibris som de klistrade in i varje bok. Jag har ritat ett till mig själv, men inte kommit mig för att låta trycka upp det.
Du gör precis tvärtom, jag skriver absolut inget i barnböcker - de går ju hela tiden i arv till någon annan :)
SvaraRaderaDu trycker väl inte upp något... utan printar enkelt. Och så har jag slutat låna ut mina böcker, köper dessutom mycket begagnat på loppis och antikvariat, uppskattar sällan namn i dem (dessutom sänker namn värdet i begagnade böcker - ungefär som ingraverat namn i dyra kristallskålar - de är inte värda någonting).
P.S.
Raderadu kan väl visa ditt exlibris när du printat ut dem.
Jag räknar kallt med att mina barn behåller sina böcker och att brorsbarnen gör detsamma. Alla fem verkar uppskatta sina böcker och vårda dem ömt. Mina fadderbarn får lite finare böcker och då tycker jag att det är extra kul att kunna skriva en fin hälsning i dem.
RaderaVi får se hur det blir med mitt exlibris... Jag jobbar ju med ett tryckeri så det är tacksamt att låta dem trycka upp en mindre upplaga, allt blir snyggare i deras maskiner än på min egen visserligen fina Canon-skrivare.
(när vi var nygifta, blandade vi alla våra böcker... inte nu längre, vi har några böcker gemensamma med maken, vet inte hur vi skulle namna dem?
SvaraRaderaMin man läser aldrig de böcker jag läser - och tvärtom. Det är lätt för oss att skriva våra respektive namn i böckerna, för det råder sällan någon tvekan om vem av oss som köpt och läst boken :-) Men har man varit ihop så länge som vi har så spelar det ju egentligen ingen roll vems bok det är.
Raderajo, spelar roll; numera har vi egna var sin bokhyllor - fast vi ibland har samma smak och har även råkat köpa dubbletter :)
Radera